en natt på sjukhuset.

Nu är jag hemma hos mam&pap, kom nångång halv två tiden igår. Livet på sjukhuset var intressant eller mina roomies var intressanta kan man säga..Tråkit hade jag inte, smilgroparna var mycket i användningen.

På fredagen när jag kom in var klockan 7, jag fick mina snygga sjukhuskläder (skitfula och gröna!) och fick min säng, samma avdelning, samma våning men nu var det rum nummer 9. Det kändes som om jag var på fel plats för att rummet var spegelvänt och lite mindre rum. Hade två roomies, båda var över 80 år gamla. Ena hade båda höftena av och den andra hade nacken, fingret, ögona var fastfullna och mycket med mera krämpor. Halv 9, for vi iväg, fick kanylen i handen, lugnandepiller och epidural. Nu for känseln från fötterna samtidigt. Fick ligga på magen (såklart!), fick massor med täcken, slangar i örat och fingret. Sen började det, kände ingenting men när borren kom fram blev jag rädd. Vet inte om jag kände påriktigt eller trodde bara pga ljudet men fick för säkerhetsskull mera medicin i mig. Det gick snabbt över. Dom talade om vädret ute på samma när dom opererade mig :D Plötsligt hörde jag klipsklips och fick stygnena. Dom lyfte mig till mig till min egen säng och fördes till herämön. Där somnade jag och när jag vaknade så rörde alla tårna på sig, nu gick det mycket snabbare. Jes! Nu är det över.

Rum nummer 9, när jag kom tillbaka till rummet, skickade jag meddelande och efter det somnade jag typ genast. Fick mat i magen och dricka. Mam&pap kom på besök och jag fick mina favorit karkkin, dom chillade hos mig ganska så länge och jag fick mat, när dom for kom S på besök och jag fick pepen ♥ Förrut har jag hatat lakrits, men nu är pepe en av mina favoriter. Vi gossippade och skrattade lite till min galna roomie. När S for såg jag på tv. PLÖTSLIGT började det och hända, en timme efter att jag hade stängt tv:n började min roomie och skrika 'stäng tv:n, stäng tv:n' sköterskorna kom och försökte lugna ner henne. Efter en stund for jag på vessan och då började hon skrika 'ring polisen, ring polisen' :D Sköterskorna kom igen och försökte lugna ner henne. Jag somnade och vaknade till att en sköterska (snygg en!) kom och frågade mig om allting var bra (ööh?), han hämtade vatten åt mig fast jag ett fullt vattenglas. Dom släkte lampporna och for iväg och efter en stund kom dom tillbaka och förde min roomie bort och då började hon skrika 'vad gör ni med mej, nejnejnej' :D  ÄNTLIGEN fick jag sova(klockan var 21.30) i lugn och ro. Vaknade 5 tiden till att dom hämtade min roomie tillbaka och då skrek hon samma saker ännu också (hade hon månne sovit alls?!) Jag somnade på nytt. Vaknade till att hon skrek släpp mig loss, hon hade försökt rymma fasten båda hennes höfter är av, en riktig turbomummeli. Under natten hände det massor med annat också, min andra roomie fick svårigheter att andas och tänkte stårkna i sin hosta. Vilken natt.
På morgonen när dom lyfte min roomie med en lift, började hon skrika först, 'hjälp och efter en stund jesjes,mä lennän' Läkaren i läkarronden var skitsnygg ;) Han trodde säkert att jag är helt dum i huvve då han förklarade allt helt skitnoggrant..

När klockan äntligen blev 13, fick jag mina papper, bytte kläder,for via apteket och kom hemhem för att sova. Lugn och ro ♥

Ps. Jag saknar sjukhussängen, upp och ner, ner och upp :)