Det här med svenskaspråket var skall jag ens börja? Det är inte första gången som någon bekant hamnar i trubbel som talar svenska och minilite finska. Ni som har läst gårdagens ÅU vet om det men kort: det hade varit fest och snutarna hade kommit, dom som öppnade dörrarna hade talat svenska, snutarna hade talat finska och sen blev det snutkammaren som gällde och en väldigt stor böteslapp. Finland är ännu också ett tvåspråkigt land, vi har våra rättigheter till svenskaspråket.
Själv är jag lycklig lottad som talar båda språken, men alla är inte det, tyvärr. Själv använder jag svenska så ofta som möjligt, jag har många gånger blivit förbannad på P's busschaufförerna då dom talat finska till mig, tillslut kom dom ihåg mig och talade allid svenska :D Jag tycker själv att det är lite synd att dom som har svenska talar heldre finska för att dom är rädda för att tala sitt modersmål. När jag har gått med kompisar på stan på natten och talat svenska, så har många gånger någon kommit och skrikit på finska 'puhukaa suomea eller något mycket fulare' så har jag svarat att det gör vi också, sen har dom blivit tysta och stuckit iväg. Somtur har jag ännu inte blivit nerhackad för att jag är för rak itruten och säger vad jag tänker.
Största orsaken till det här tror jag att är ett ord på 9 bokstäver, A-V-O-N-S-J-U-K-A, alla har haft chansen( hur sjutton skrivs det?!) att lära sig svenska/finska men har rubbat det, endel har svårare att lära sig än andra, men om man försöker så går det nog. Somtur har jag härliga kompisar, finskspråkiga och svenskspråkiga som aldrig har gnällt över mina språkfel. Hahaha, ett ord som jag aldrig lär mig på finska är tålamod, så alltid i mina finska meningar hoppar ordet tålamod med, för att jag ärdålig med det (sådär btw, nu när jag skriver om finskan och svenskan...) Nu blev det här en lirumlarum text som egentligen tappade bort röda tråden ren i ganska början...
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti