Salio el sol

Just nu är jag ensam på stugan och sitter på terassen, var för en stund sedan ute och gå, satt musiken i örona och skulle söka posten, men gick förbi och utan tidning och utan kryckor. Jag gick så långt det gick att gå här, tills vattnet kom emot, när man går åt det hållet. När jag kom tillbaka fick tidningarna följa med, postman Frida :)

Mest av allt var jag rädd att ryggen skulle värka men inget, men får inte glädjas för tidigt, men jee! 

Lite värkte det i knät, har gått så länge med kryckor att inget i kroppen är mera van med min tyngd och jag äger inga muskler.  Jag skulle ha kunnat dansa hela vägen eller springa men det vågar jag nog inte ännu. Min läkare skulle säkert gnälla på mig och kanske strypa, egentligen får jag bara gå några hundra meter utan kryckor och jag gick typ 5,5km, ups.

Det var så skönt och gå, lyssnade på musik från Mexico tiderna, min lyckligaste tid i livet, kunde inte sluta och le. Jag har inte kunnat lyssna på musik från Mex tiderna, det gjorde mig deppig, men idag kom det den dagen. Det var så skönt, väntar på att få kasta kepparna i skogen och få njuta igen av att motionera.