Det känns skit men när man vänder tillbaka blicken och funderar så då var det inte heller så farligt.
Jag kan inte sluta att le, bara av att skriva texten så ler jag fånigt och är inte långt ifrån från av att börja grina av lycka.
Jag mindes inte ens den här känslan, när hade jag den sist? Sommarhösten 2011?
Idag när jag var ute och gå så förstod jag att jag mår bra, kändes som om jg skulle ha gått på moln, mina steg var lätta och länken gick i ett naffs, jag är glad och så har jag mina nära och kära och sen en lite speciellare person också.
Egentligen fanns det ingen point i texten, men jag är lycklig igen och mår bra, alla har vi våra skitdagar men då jag hade alla dagar skit, men nu vill jag stiga upp ur sängen, nu vill jag läsa söta meddelanden, jag vill träffa vänner, jag vill etc....
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti