Stressad och sjuk

Jag har varit väldigt stressad den senaste tiden, så det har bara varit en tidsfråga att när ligger jag hemma under täcket och så kom det. Nu har jag bara luggit i sängen och vilat, skyllt upp mig själv för att inte fått något vettigt gjort. 

Så nu mår jag lika skit igen, fast jag inte är så flunssig mera, men har dåligt och vara för att min lista är lång och jag har bara sovit. Murr.

Ingen idee att jag skriver mera, för att då blir det bara att jag hackar ner mig själv. 

Kassamommon som bröt av mitt bonuskort

Jag var inte idag till penalens vasaste penna-läkaren. Jag förstår inte hur folk kan vara i en viss branch och så mycket ute och cykla att det inte är sant.  Egentligen blev jag inte alls smartare, men jag fick mediciner och kan andas någorlunda bra så det är åtminstonet positivt. 

Jag minns en gång när jag var till Hese med en vän, mitt bonuskort fungerade inte, så hon där kassamommon tog kortet och drog det igenom, inget hände så hon drog det igen och sen hördes det ett KRATCH, mitt bonuskort hade gått i bitar och ni gissar aldrig vad hon sa, 'jag tror att det är dags för dig att beställa ett nytt bonuskort'! Jag stod där munnen uppe och glodde på henne. a) varför borde jag beställa ett nytt kort, det var ju hon som söndrade det?

b) i bra kundbetjäning borde hon ha fiksat det och bett förlåtelse

C) synd att jag aldrig fick upp hennes namn, borde ha skrivit klagomål.

Tillslut frågade jag henne hur jag skulle beställa ett nytt, så gav hon en lapp och viste inte egentligen något alls.

Om jag skulle ha söndrat en kunds bonuskort, skulle jag självfallet be om förlåtelse och automatiskt fylla i ett nytt och beställa, i den situationen skulle jag nog vela sjunka i marken även om det finns nologare situationer här i världen, som man senare kan skratta åt.

Endel passar att arbeta med folk, endel inte, barn, sjukhus, bibliotek and so on. Jag skulle aldrig kunna jobba som frissa eller tandläkare, för att det äcklar mig. Jag vill arbeta med människor och med papper, det är gjort för mig, men sen igen vill inte Pelle göra det utan heldre jobbar han med köra lastbil eller arbeta på sjukhus, alla är vi olika, somtur, det skulle vara hemst om vi alla skulle vara lika och vela jobba med samma branch.

I alla yrken finns det personer som inte passar in, tyvärr men sant, då gör man mera harm än nytta. Alla är vi olika och det finns nog ett jobb som passar oss alla, lika som med kärleken, man måte prova på måbga olika yrke för att hitta den rätta, likasom med att man måste pussa många grodor för att hitta sin prins eller prinsessa, puss!

Soffperun här hej!

Jag har luggit i soffan halva måndan, halva tisdan, hela gårdagen och den här dagen, jag är helt slut i huvut av allt snor och av slöandet. Jag var hemma över 500 dagar och jag förstår inte hur mitt huvud har klarat av det, just nu börjar jg snart gå längs mina väggar. Ännu två dagar i sängbottnet och sen tänker jag vara frisk! Inga men, utan så skall det vara. 

Var man kräsen som liten och kollade sllt som kom på tv då när man var sjuk? Eller kom det bättre progammer då på tvn? Nu när man är sjuk så kommer det inget vettigt och nästa dag kommer samma program på repris. Argh! Somtur finns det datorn som man kan kolla på, men är lite lat med det och sen har jag beslutsångester vad som jag skall se på.

utskälld och tant

Igår blev jag utskälld och två gånger, jag var bitter och elak (då hade jag inte ens varit sur eller gjort något fel), lyssnade bara  och sa ingenting, annars skulle grodorna kommit med fart, ibland är det bättre och vara tyst och lyssna och vänta att personen lugnat ner sig och det går att diskutera igen som vuxna människor, men endel kan inte det.

Idag på jobbet, har jag bara sprungit fram och tillbaka, men to the point, jag hatar och bli kallad tant, som ni fått höra och läst tidigare om, men idag hade jag en liten flicka (about 3-4 åring) med sin mamma, då dottern sa *blablabla tant* jag tänkte öppna munnen och så sa mamman att hon är inte en tant,utan flicka. En så liten sak fick mig glad, hade nästan lust och hoppa i taket.

Men nu ska jag fortsätta se på film, så Hasta luego!

Take away coffee- framtida latte morsan ;)

Just nu är jag väldigt busy och slut på samma. Jag borde fara till vänster och höger och alla andra håll där emellan också. Jag skulle behöva mera timmar i mina dygn. 

Egentligen hatar jag take away coffe men på samma gillar jag det, det är skönt stt börja hemma dagen långsamt och bara njuta av kaffet medan på samma så är jag den som sover så länge det går, snoozar och sen blir det brottom, oftast hinner jag inte ens koka kaffe men oftast följer min kopp med, inte lika lugn början på dagen men lugn på sitt sätt.

Är man busy så är man busy. Just nu borde jag skämmas, borde få ännu mera gjort än vad jag har fått. 

Snoozande * tusen

Jag är ingen morgonmänniska, på morgonen brukar jag inte ens alltid årka hälsa på folk för att jag går lite som i sömnen och reagerar inte.

Jag for igår och sova 21, somnade nästa genast, vaknade några timmar senare och checkade på telefonen vad klockan är( sisädär 22.30), jag hade fått telefonsamtaler, meddelanden på telefonen och fb, så jag började svara och sen kunde jag inte mera sova. När jag äntligen somnade så kändes det att klockan ringde nästan genast, jag brukar ha allt som allt 10 olika väckningar ( dessutom snOozar) så mina grannar älskar mig säkert, idag steg jag upp 10 minuter före jag skulle fara, jag skulle vara bra brannman ;) 

Jag går ögona i kors på jobbet och ungefär den tiden när jag slutar, brukar jag vara vaken, sakta men säkert, höhö. 

Ida hade jag en kund som hade berömt mig till min boss, så hen har inte tydligen träffat mig på morgonen, höhö ;) 

Nu skall jag lägga huvudet på dynan, för att snart ringer klockan igen, tjingeling.

Godnatt!

Mobiltelefoner,mobiltelefoner och mobiltelefoner.

Altså det här med telefoner, jag kan inte förstå att man måst ha dom framma hela tiden (joo, jag vet att jag själv också att jag är fastklistrad i det där fanskapet!).

Men då du är ute med dina vänner, så måste man då hela tiden sitta och snarvla med någon annan? Det är annars också sällan, jag har tid nuförtiden för mina vänner och så sitter den där andra personen fast i den där jävla skärmen och skrattar åt någon annans juttun (eller så sitter jag fast i den där fanskapet, men då är det någon speciell person som skickar, höhö) Sori H, för att du har hamnat X antal gånger tala med mina väggar, för att jag varit skit sällskap och bättre vän med telefonen än dig.

Sen när man går till ett cafe, går förbi några bord, så har största delen den där manikken på bordet, murr! Jag försöker själv att hålla telefonen undan då jag är ute och äter (ibland är det svårt,om det klirrar till,men jag försöker mitt bästa).

När jag är på jobbet, så är jag hela dagen utan telefon, tar inte ens fram den på pauserna, om det inte är något akut och gud vad det är skönt!, men efter arbetdagen är det inte så kul då man fåt x antal meddelanden och några att lever jag ännu, hehe.

Hur i allvärlden klarade människorna förr i tiden, utan telefoner? Då fanns bara snigelposten och tänk vilket lyx det var då, sen kom telefonerna hem och det var redan lyx. Du ringde och kom överens om en tid att ni skulle träffas och då kom personen på plats i tid, idag kan du skicka tusen meddelanden om hur sen du är, söker nycklarna what ever...

Men kan man egentligen kalla mobiltelefonerna till lyx? Är det däfför vi leder mera av huvudvärk? Stress? Olika sjukdomar?
Om inte någon svarar i telefonen,så tror man genast det värsta att något har hänt,sen ringer man X antal gånger och sen blir båda stressade i ändan av luren, då ena inte svarar och då andra ringt X antal gånger.

Nog för att det finns positiva saker också med mobilerna, t.ex. jag som är skit på att hitta från plats x till x, så är glad för telefonen som kan visa mig vägen, eller om jag inte vet något så berättar google svaret.

Summasumarum, ibland är det helt skönt att lämna telefonen hemma och bara gå ut och gå och glömma allt, somtur kan jag inte ta min telefon till duschen,så där också har jag lugn och ro, höhöh ;)

Glad vändag!

Glad vändag till er allesammns, en dag som alla andra men det är viktigt och säga till alla nära och kära att hur viktiga de är, före det är för sent. 

Som fånge i sin egen kropp

Förra fredagen satt jag en ring på mitt finger, helt som normalt. Jag känner

Mig naken utan smycken.  Jag glömde på natten och ta av mig ringen, dom enstaka timmarna jag sov men på lördan när jag skulle ta av mig den, så var den FAST! Jag försökte med tvål, vatten, dricka, äta ananas, diskmedel, tejp, bastu, garn, handlräm, is, handen i luften, försökte t.o.m. bryta av ringen med två olika tångar (eller någonsortsverktyg) men nej envist satt den kvar. På onsdan eller var det torsdan (minns inte mera) så fick jag äntligen loss den, var rädd att mitt finger måste amputeras, men slutet gått allting gott. Huh!