För en tid sen snubblade jag över en diskussion mellan två flickor som nu skulle börja 8:onde eller 9:nde klassen (altså åldern ungefär 15-16 kanske t.o.m. 17). Ingendera hade pojkvänn och var stressade över det, för att enligt dem skulle man före man fyller 25år vara gift och familj, men vart glömde dom jobbet och hemmet? Åldern är baraa ett nummer, men när jag var i den åldern tänkte jag på skriftskolan,framtiden och resor = galet liv. Nu tänker ungdomarna på att bilda familj och barn. Alla är vi olika, vilket är bra, tänk om alla skulle tänka som jag eller som du, usch vad världen skulle då vara tråkig.
Om jag skulle följa deras 'regel eller tankegång' eller vad borde jag kalla det så får jag ju svinbrottom. Ingen man på sikte, ingen familj heller, utan man är det svårt att bilda familj, nå om jag får extremt brottom så kan jag ju skaffa mig en hund, min lilla egna familj. Ingen studieplats heller, men ett jobb har jag som jag inte får fara på. Skräp. Ett hem har jag, en liten låda, men jag hoppas nog att jag får flytta större före jag fyller 25 år,så att åtminstone ett piano ryms. En dag i sänder.
Vad tycker ni?
 |
| En blick i framtiden. Stugvägen. |
Du har helt ratt enligt mig! Ja tycker int att man ska se aldern som en grej da man maste ha uppfyllt vissa saker i livet. Man kan int heller jamfora sig med alla andra, vi alla har sa olika tankesatt o mal i livet. Vill man stressa med t.ex. utbildning o att skaffa familj fore man e 25 e de fine, men en annan som int vet va den vill, utan stress o som vill ta dagen som de kommer sa e de dens grej. Ja menar, om man stressar alltfor mycket me att bli klar med en utbildning som man egentligen int trivs pa bara for att fa ett yrke o sen kunna ga vidare med livet, lever man livet da? Ja vet int om ja gick helt pa sidospar nu men ja tycker man int kan jamfora sej me alla andra. Man ska leva sa som man sjalv vill o kanner for o man ska int ha stress! Klart man maste i viss man tanka pa det men man ska int ta onodig stress for aldern.
VastaaPoistaKramis!